Syltis på Söder: Nytt år

Det är nu man vill vara i Skåne och äta nyskördade och nyuppgrävda primörer. Men men, det går trots allt att få tag i en hel del bra saker i stan också. Gårdagens schizofrena middag (jag kunde inte bestämma mig när jag stod på Urban Deli) bestod av kantarelltoast, halloumi, skånska bärnstenstomater och rödbetor. Porslinet Blå eld kommer verkligen till sin rätt med rödbeta på!

Annars har jag sedan jag blev 30, för knappt en vecka sen, hunnit snöa in på två saker. Bondbönor och burrata. Förstnämnda är inga konstigheter, även om de inte direkt marknadsförs hårt i matbutikerna. Bondbönor är sån där dålig nettomat, typ räkor. Man köper 400 gram och efter pillijox, kokning och lite mer pillijox kvarstår på sin höjd 50 gram. Men det gör inget, jag förlåter dem för det.

Burrata då? En variant av mozzarellaboll som är fylld med krämig grädde. Tydligen är det en väldigt känslig ost, så den måste flygas in från Italien dagen efter den tillverkats. Ibland går den att få tag i den franska (!) ostbutiken Androuet, som för övrigt öppnar butik på Södermalm snart! Jag har också snokat lite på internet, och trillat över en bruksanvisning till burrata. Det sägs ju att mozzarella är en nybörjarost, ifall man nu ska börja kladda med osttillverkning själv. Men vem vill ge sig på något enkelt? Ska jag in i ostdjungeln så ska det vara en utmaning! Jag får väl inledningsvis hitta en buffelko?

I alla fall, som av en händelse passar burrata perfekt till just bondbönor. På bilden är det en macka med ovannämnda kombination, som jag åt på Bastard på själva födelsedagen. Och jo, brödet kommer lite i skymundan. Se till att surdegsmackan är hyfsat rostad, så att den inte blir alldeles geggig av osten och det grova bondbönestompet. Bastard valde att toppa härligheten med peccorino. Det var ju inte direkt osmakligt, men mackan hade funkat minst lika fint med bara en slags ost. Jag återskapade mackan i lördags, efter eget huvud.

Nytt år - nya böjelser