Pandoras ask - tillsatser, mjölk och tv-apparater

Tillsatser. Det är lite som att öppna Pandoras ask att ta upp det ämnet. Det finns de som inte gör annat än att informera om allt skräp som trycks in i vad man skulle kunna tro är vanlig mat. Jag tänker på Den hemlige kocken. Och på Sebastian Boudet som löper amok över alla tillsatser i det som kallas för "mjöl".


Och jag tänker på senaste numret av Mat&Vänner, där Magnus Nilsson, från Fäviken Magasinet i Järpen, skriver om mjölk. Alla regler som finns kring mjölk i Sverige. Hur det satt i relation till andra livsmedel framstår som väldigt fjantigt. (Om öl räknas som livsmedel är väl inte direkt solklart, men det är liksom mjölk i alla fall en jordbruksprodukt.)
Vi kanske skulle ha ett regelverk som liknar det för alkoholen, med systembolag för obehandlad mjölk? Mejerivärldens folköl, den pastöriserade mellanmjöken, skulle förstås fortsätta att säljas i livsmedelsbutik, eftersom risken att skada sig själv där är försumbar. [...] Är inte ett generellt förbud mot obehandlad mjölk som livsmedel jävligt mossigt? [...] Ett stort steg för att bryta trenden med nedläggning av våra svenska mjölkgårdar och mejerier skulle vara att den förska mjölken, en av våra riktigt stora jordbruksprodukter, såldes närmare konsumenten så att onödiga transporter och mellanled försvann. [...] Den mjölk jag pratar om nu kommer inte att bli billigare än mjölken idag, snarare dyrare, eftersom det på det stora hela kommer att bli mindre effektivt att producera den. Den kostnaden är priset vi får betala för att i framtiden säkerställa ett högkvalitativt livsmedel till oss själva och rimliga förutsättningar för de bönder som brukar våra jordar. [...] Om maten var korrekt prissatt och distribuerades genom logiska system, skulle inte mängder av mjölkgårdar och andra jordbrukare tvingas till konkurs och nedläggning.
Gårdagens semifreddo innehöll vispgrädde. I Tyskland tycks det enbart finnas vispgrädde med 32 % fett, vilket per automatik verkar innebära att det behöver tillsättas ett stabiliseringsämne. Jag sparade in 8% fett men fick ofrivilligt ett stabiliseringsämne på köpet. Det är egentligen inte mejeriernas fel att produkterna ser ut som de gör. Det är vårt eget fel. En av faktorerna, priset, är ju Magnus Nilsson redan inne på. Men den 32%-iga grädden är säkert en väldigt "genomarbetad" produkt. Det har gjorts undersökningar kring bäst före-datum, konsistens, kundnöjdhet och så vidare. Men som man frågar får man svar. Har konsumenterna fått svara på frågor om de föredrar fett framför stabiliseringsämnen? Knappast.

Nåväl. Mjöl. Jag kan inte bara skylla på ugnen (som är av hög tysk kvalitet och säkert inte har varit igång i mer än 20 timmar totalt), men det jag hittills bakat här i München har inte varit något vidare. Det jäser ganska bra, men slutresultatet blir ändå tråkigt. Som frukostbullarna igår. Skorpan blev inte så krispig som hemma i Sverige och inkråmet degigt och grått. Jag misstänker att det har med mjölkvaliteten att göra. Det finns en uppsjö olika sorters mjöl i affären. Jag förstår ju inte vad det står förpackningarna, men de flesta köpargumenten gissar jag har något med extra kraft och styrka att göra. Är det askorbinsyran i det i vissa kretsar förhatliga vetemjölet special som sabbar för mina degar här i Tyskland? Alltså det är väl en sak att ta med en klick surdeg på flyget, men mjöl...där går gränsen. Jag ska hitta ett bra mjöl här också.

När jag är i Tyskland får jag perspektiv på Matlandet Sverige. När Eskil Erlandsson i Sommar i P1 (jo, nu har jag lyssnat på det!) säger att vi i Sverige  är bäst i världen på mat blir jag nästan lite stolt och rörd, trots att jag inte har bidragit det minsta till den saken. Men nästa tanke blir - ok, vi må vara bäst i världen, men i jämförelse med vilka då? Och på vad är vi bäst? Lutar vi oss tillbaka nu när vi blivit så effektiva som vi kan bli? Är det det som det innebär att vara bäst? Är det det vi vill vara bäst på? Magnus Nilsson igen, som sätter matens pris i relation till TV-apparater (!):
Ärligt talat, skulle du inte hellre ha kvar din gamla tv som faktiskt funkar, dricka mjölk från en gård nära dig hanterad av arbetskraft i din kommun och köra förbi öppna jordbrukslandskap på väg till jobbet, istället för att åka hem genom igenvuxna betesmarker, dricka mjölk från Tjotehejti förpackad i Långtbortistan och titta på den där nya tv:n som ändå bara visar samma program som den gamla?

Etiketter: , , , , , , ,