Förra året tog smöret slut för att norrmännen hamstrade. I år, ja då såg jag till att köpa på mig ett par kilo under semestern. Ifall ifall. Och sen stod jag där. Med massor av smör. Det var molnigt och semestern höll på att ta slut. Jag övade på att ha tråkigt. Det gick sådär. Så jag bakade småkakor för att göra av med lite av smöret. Jag tror att det var burken med hemgjord lemon curd som jag fått av min kusin Fanny (som för övrigt är skyldig till mitt surdegsbakande) som triggade igång småkaksbakandet. Efter bläddrande, surfande och tänkande så blev det lika delar nytt och a walk down memory lane.
Det nya bestod i
mördegskakor med lemon curd- fyllning. Som ett slags små piroger. Jag snodde själva idén från
Ernst (ja, ni läste rätt), men modifierade degen lite. För att det ska bli riktigt fina kakor gäller det att kavla tunt tunt, annars så går degen av i vikskarven. (Det gjorde Ernsts.) Sen består nog hemligheten i riktigt bra lemon curd också, så klart.
Det gamla bestod i
hästskor. Min farmors kakfat bestod av en trevlig repertoar småkakor. Det jag minns tydligast är förmodligen sådant som inte serveras så ofta nuförtin. Det är just hästskorna och kanske också havrekakorna med russin. Jag minns också en kaka med en mandelmassefyllning, tänk
milanostänger men utan så mycket pynt på, men som jag som liten inbillade mig innehöll apelsin och därför skydde som pesten. Den buksorg som uppstod då jag blev äldre och insåg hur många fantastiska små mandelkakor jag missat genom åren, ja, den går inte att beskriva.
Och
kokoskakor. Mest för att jag är galen i kokos. Men också för att kokostoppar ofta är ledsamma saker. De är liksom lite brända i toppen, och sen är resten av kakan småtrist. Jag väljer att försiktigt forma små ägg med två skedar. Då blir de jämnt gräddade, med knaprig yta och saftig kärna.
Etiketter: Ernst Kirchtsteiger, kokos, semester, småkakor, smör
