Effektsökeri i inredningsreportage


I fredags åt jag lunch med en kollega och vi pratade bland annat om värden i livet. Att han under samtal med nya bekantskaper ofta betraktades som rent dum i huvudet eftersom han bor i en hyresrätt. Att folk ofta vill mästra honom och få honom att förstå att den enda vägen fram här i livet, det är genom en bostadskarriär.


Bostadskarriär och livsstilsboende. Återkommande ord i inredningsreportage. Det handlar om att få in formuleringar kring att bygga bo trots småbarn. Att man varit på en visning och från första stund kände att det här, det var ens drömhus. Att det finns en sådan frihet i att bo nära havet och att det är värt pendlingsavståndet. Att det där opraktiska badkaret är så fantastiskt att sjunka ner i efter en lång arbetsvecka. Att tavlan på väggen ovanför soffan är något som ens svåger målat. Att den öppna planlösningen var en förutsättning för att kunna andas i huset.


Yttre och inre värderingar, något jag skrev om för ett par veckor sen. Hur yttrar sig det här i bostadsbilagorna? Artikeln om vindsvåningen med den där teppanyakihällen för två år sen satte liksom ribban. Men det går att ta vilket nummer som helst av DN Bostad, så ser man att de där formuleringarna nu blivit norm.


Några citat från artikeln "Både blommor och bönor på liten yta" i veckans bostadsbilaga i DN:
– Jag älskar att plantera i krukor. Det är så roligt att kunna flytta runt och placera dem i olika grupper, efter färg och humör. Och så byter jag växter nästa år, det handlar om vilken känsla jag har för tillfället, jag har ingen femårsplan för trädgården.
– När barnen var små prioriterade jag dem och trädgården fick fungera både som fotbollsplan och som tennisbana. Vi har haft sandlåda och gungor, vi hade en hammock och satt ofta ute och åt, säger Malin.
Det är först nu hon tycker att hon kan ta sig den tid som behövs för att skapa en trädgård. Allt kan inte bli klart på en gång. Just nu skalar hon bort, har monterat ned en friggebod och skänkt bort den.
Det handlar om att skapa något. Något nytt. Att bygga upp något som ska se ut på ett visst sätt. Inte ha en funktion. Funktion hade det förr. Då barnen var små. 

I SvD:s bostadsbilaga kan man den här veckan läsa artikeln "Hus för lediga dagar". De har besökt ett arkitektpars sommarhus på Gotland. Ja, kombinationen av orden "arkitektpar" och "Gotland" andas ju klyscha lång väg, men vinklingen på det reportaget är annorlunda. Det handlar om ett boende. Ett sommarhus. Människor som har en anknytning till platsen, som tänkt igenom vad de har behov av, vad som skulle smälta in på platsen:
Bara en bit bort från deras tomt ligger en gammal byggnad som är helt täckt i murgröna. Och det var den prunkande fasaden som inspirerade dem till att kamouflera in sitt hus bland enarna. Genom en tryckteknik som de använt i ett tidigare inredningsprojekt föddes idén om att omgärda huset med en 35 meter lång halvtransparant väv av nätvinyl och på den trycka ett storbildsmotiv på enarna.
– På så sätt kunde vi skapa en illusion av att träden fick leva vidare på samma plats. Spontant kändes det som en kul och finurlig idé men vi tvekade en tid innan vi valde att genomföra den, säger Ulla.
– Tanken med huset är att det inte ska finnas några gränser mellan ute och inne och att köket ska flyta ut i naturen och vice versa. Vi kan sitta vid köksbordet och ändå få känslan av att vi är utomhus, menar Ulla.
– För oss har det varit viktigt att huset inte ska uppfattas som något effektsökeri utan som en länk mellan arkitektur och natur, och med tanke på all den positiva respons vi mottagit känns det som vi lyckats nå ut med vårt budskap, säger Hans.

Vilket fantastiskt ord - effektsökeri! Om det är något som den DN-artikeln eftersträvar så är det just effektsökeri. Det sökta, det eftersträvade. Det eftertraktansvärda. Typiska yttre värderingar om framgång, prestige och utseende. Medan de inre värderingarna handlar om att leva i samklang med naturen personifieras i SvD-artikeln.


Bilderna som ackompanjerar detta inlägg då? Ja, det är mitt hem. Jag funderar på hur jag skulle formlera mig om någon avkrävde ett svar kring hur jag tänkt. Och jag inser då hur präglad jag blivit av de där bostadsbilagorna. Så jag låter bli. Ni får kika på Emmas bilder istället, av hur lägenheten såg ut för ett halvår sen.

Etiketter: , , , , ,