Och på den sjunde dagen...bloggade Syltisen ifatt! Det har varit en händelserik vecka för en hållbarhetsintresserad foodie. Seminarium om Den etiska konsumenten och release av Ridderheimsrapporten. Med tanke på rapportens fokus i år blir det uppenbart att mat och hållbarhet går hand i hand.
Några av spaningarna:
- Fair food. Att samhällsengagemang kan manifestera sig genom mat i ens närhet. Vilket bland annat märks på Sven-Harrys konsthall som har soppkök ett par gånger i veckan.
- Det nakna. Att man letar efter ursprunget och att man vill komma i närmare kontakt med odlaren. (Eller producenten på detaljnivå - "vem värpte ägget?") Det inte är ramarna för måltiden som är så viktiga. Det spelar inte någon roll om man sitter på snygga stolar när man äter, utan det är innehållet på tallriken som spelar roll. Och det ska vara enkelt. Få råvaror, men råvaror av riktigt hög kvalitet.
- Mindre slit och släng. Det märks inte minst i tanken kring att inte slänga så mycket mat. Själv har jag tänkt på de finurliga små mjölkpaketen som numera finns. Lagom för mig som dricker kaffe hemma ett par gånger i veckan bara. Paradoxalt nog blir läskflaskorna bara större och större.
- Matrebeller. Som förvisso hänger ihop med Det nakna. Att det inte ska vara så fruktansvärt pretentiöst. Finkrogarna måste så klart slå knut på sig själv, men de är ju ofta noggranna med ursprunget och enkelheten, närheten. Tänk Noma och Fäviken. Tänk sen Plura.
- Det gammeldagsa. Intet nytt under solen. Sylta, safta, syra, ysta, surdega. Jag undrar just om det kan räknas som en framtidsspaning, men ja...från early adopters till late adopters - innovation, diffusion och konsumentsegment. Begrepp som LOHAS blir viktiga för att förstå dåtiden, nutiden och framtiden. Och jag gläds över att det trots allt verkar som om gemene man nu börjar få upp ögonen och fattar fler medvetna beslut.
- Seating. Är familjemiddagen död? Ja, kanske. Men social+eating=seating lever! Nu vill man sitta vid långbord, äta och umgås.
- Foodtrucks. Hänger till viss del ihop med Seating. För även om bilarna inte dukar upp långbord är båda fenomenen beroende av sociala medier för att samla personer med samma intressen och smakpreferenser.
- DNA och identitet. För några år sedan skulle man äta mat lämpad för sin blodgrupp. Nu kan man skapa diet utifrån sitt DNA. Att mat är en del av ens identitet råder det hursomhelst inga tvivel om. Att kunna säga att man på sin personliga DNA-diet är väl identitetsskapande om nåt?
Men hur ser den medvetna konsumenten ut? Hur man segmenterar dessa konsumenter är så klart en förenkling. En nödvändighet för att förstå och förändra. Men vem är jag då? Är jag en medveten konsument? Ja, jag är medveten. Och jag är dubbelmoralisk. Jag deltar i köpfesten. Jag flyger minst en gång i månaden och tröstar mig med att åka kommunalt till och från flygplatserna. Jag köper grönsaker på Bondens Marknad när möjligheten ges, men kan inte låta bli mandlarna från Valencia på Urban Deli.
Jag vet så klart vad som är rätt och vad som är fel. Varför väljer jag då fel? För att jag är människa. Ofta handlar mina medvetna val om att välja "rätt" när detta val är enkelt. Finns det två sorters tomater så köper jag de som är närodlade, eftersom jag hoppas och tror att dessa smakar mest och är goda även i andra avseenden. Men att distansförhållandependla till München ger mig inte så många alternativ. Det är flygplan som står till buds.
Men det finns en medvetenhet i mitt val även när jag väjer "fel". Och jag tror att det är det som gör mig till en medveten konsument. I kombination med att jag inte tvekar att diskutera de här sakerna. Och jag tar inte åt mig äran över att ha välsignat någon, men om det jag skriver här kan påverka någon annan att i någon mån fatta fler medvetna och hållbara beslut så är jag nöjd.Etiketter: flygplan, hållbarhet, LOHAS, medvetenhet, München, ohållbar hållbarhet, Ridderheimsrapporten