Att fylla 30 (igen) – på Das Kranzbach

Ja, jag fyllde ju år i somras, men det var först den här helgen som en av presenterna tog form. Av Tom fick jag nämligen en helg på Das Kranzbach, ett wellnesspalats i alperna, någon mil från Garmisch-Partenkirchen. 
Ja jisses. Nu, hemkommen sittande i soffan i vardagsrummet i München, slår baksmällan till med full kraft. Det är inte så mycket bristen på service och ständig uppassning som är värst. Nej, det värsta är att Enya ständigt maler i mitt huvud. Ok ok ok, om Enyas plingplong var det värsta med den här helgen, så kan jag väl stå ut med den där huvudvärken. 
Das Kranzbach. Var ska jag börja? Ett slott från början av 1900-talet, byggt av Mary Portman, en engelsk aristokrat. Hon tvingades dock fly tillbaka till England p.g.a. andra världskriget, så hon fick aldrig se byggnaden i färdigt skick. Och hon kunde förmodligen inte föreställa sig att det hundra år senare som vara omvandlat till ett resort för folk i badrock som vill ha lugn och ro.


Finurlig inredningsdesign av Ilse Crawford, som tydligen också lagt sin hand på Matsalen på Grand i Stockholm och ett litet mystiskt minilyxhotell i Stockholm som jag aldrig hört talas om - Ett hem. Vill man se mer av Das Kranzbachs interiör finns det en hel del bilder här.


Det stressigaste var att slappna av. Att inte gripas av panik över det digra aktivitetsschemat med yogapass och guidade panoramavandringar i alperna. Att lägga sig ner i en vilstol i ett så kallat ruheraum (där var tyst som i läsesalen på bibblan) och bara titta ut på träden och alptopparna. 
Att sitta bastun (även den med utsikt) och försöka tänka bort att de flesta tyskar inte skylde sig. Att träna för att hinna bli hungrig mellan alla måltider. 


Och måltiderna. Ja, de var fina. Alltså jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag minns framför allt en pilgrimsmussla på en palsternackspuré. Och den där honungen på frukostbuffén.

Och vaniljyoghurten som verkligen smakade vanilj utan att bli sliskig. Och godnatttryffeln! Och alpmjölkskaramellen till den salta frukostkringlan.

Och när vi kände oss mätta tog vi en liten promenad som blev till fem timmars vandring med storslagna vyer. 
Vi missade lunchen men gick rakt på strudelbuffén, så det löste ju sig det med. Tröstade oss därefter med champagne vid brasan.


Gårdagens massage kommer att göra sig påmind i flera dagar. Men det var värt det. Faktiskt. Allt var så värt det. Till och med mättnadskänslan av hur den där chokladkakan med kokossorbet bokstavligen och bildligen avrundade mig och kvällen. 

Ok Gud, efter den här helgen är mitt liv så gott som komplett, jag begär inte mer!


Så, om ni inte redan fattat det: Kronan är stark, euron är billig. Har ni en helg över? ÅK!

Etiketter: , , , , , ,