I morse tog jag sommarens första och sista löptur i Skåne. Efter ett par kilometer på vägar, i skogsterräng och på smala kostigar mellan Jonstorp och Arild trampade jag snett. Hela kroppstyngden landade på utsidan av högerfoten. Två gånger. Promenerade hem utan svårigheter, även om det gjorde ont.
Åt frukost. Målade stolarna en andra gång. Bakade en tårta. Bakade kokostoppar, för ugnen var ju ändå varm. Sen satte jag mig ner. Och lindade foten med en elastisk binda från typ krigstiden. Och därefter kom jag liksom inte upp. Jo, upp kom jag, men att stödja på högerfoten var det inte tal om.
Efter vårdcentral, röntgen och vårdcentral igen kan konstateras två positiva saker:
- Jag har ingen skelettskada. JAAAA! Det är bra, för då slipper jag gips och kan bada!
- Jag ska vila i en vecka. Det är också bra för, jag är rätt dålig på att sitta still.
Tre negativa saker, som egentligen inte har något med min skada att göra:
- Sjukvårdens journalsystem verkar inte pålitligt. Jag bor visst både i Nacka och i Önnestad. Trots att jag två gånger förklarat att jag bor på Söder.
- Läkaren kunde inte skilja på höger och vänster. På remissen till röntgen stod det omväxlande vänster och höger fot.
- Distriktssjuksköterskan på vårdcentralen vantrivdes på jobbet. Dessutom hade hon MBT-foppasandaler!! Att den ens kan finnas så fula skor?
Jag fick också veta att en (!) krycka kostar 76 kronor. Som om jag ville suga lite på den karamellen innan jag bestämde mig. Som om det över huvud taget var ett alternativ att fortsätta att hoppa runt på ett ben?!Etiketter: motion, semester, sjuknärvaro, Skåne, sommarlov
.JPG)