Syltis goes Underbara Clara

Du kommer aldrig att få läsa på den här bloggen om hur jag syr piffiga gardiner av mormors gamla örngott. Eller hur jag klipper fiffiga tårtpapper. Jag är helt enkelt inte den typen av människa som gör sådana saker. Om du läste mina tankar kring sommarklädsel häromdagen så förstår du nog på ett ungefär vad jag menar. 

Men idag, när jag kände att ivern över att få komma igång med nånting liksom bara bubblade över, då blev jag igångsatt. Projekt: måla stolar och bord. Jag tror att morfar Åke, målaren, skulle vända sig i graven om han visste att vi bara skrapar lite lätt på den gamla färgen innan vi kladdar på ny. Vi har inte ens torkat av träet med målartvätt. Och jag har använt helt fel penslar. 

Så blev det ändå så. Att jag satt där i eftermiddagssolen vid havet och målade allmogestolar. Iförd ett prickigt förkläde sytt någon gång under första delen av förra århundradet. Förmodligen är det det närmsta jag någonsin kommer att vara en Underbara Clara.